ny-tänk

så var det då dags igen. nytt slut, ny början. men vad betyder det med nytt år? ijenkligen?

mitt nyårslöfte borde vara att tänka mer positivt. men kruxet med nyårslöften är ju att man helt plötsligt ska klara av det allra svåraste man vet. bara sådär. för att vi byter siffra på året. så då är det ju safe för mig att ge ett sånt nyårslöfte, för alla vet ju att nyårslöften aldrig hålls ändå.

jag vet i alla fall att jag tillbringar första dagen på 2011 tillsammans med Ivanhoe. det har jag gjort så länge jag kan minnas. mycket oklart om det är positivt eller negativt. det bara är så. möjligtvis kommer det vara någon form av potatis inblandad också.

vad lovar du?

upp & iväg

här händer det jädrar i mig inte mycket. kanske dags att börja igen? känner mig lite inspirerad, men frågan är väl om jag verkligen har något att säga...?

å andra sidan har jag gjort mycket nytt på kort tid. som att fota natur. eller baka pepparkakor med nioåringar. eller känna igen en blåmes.

ja jag sär, jag sär.

säg det med en sång!

"Den 20 juli 1969 var Lois Armstrong den första människan att gå på
månen"

jo, jag tackar jag, det hade vart nåt det.

Ljuva medelålderskris

6.23 Persborg

kvinnan som kliver på sätter sig alldeles för nära mig. som
vanligt. hon ser ut som en hora. som en ganska gammal hora. jag
uppskattar hennes ålder till 55 kanske. antagligen är hon yngre,
stackars mänska.

hon har svarta stövlar och en beige trenchcoat, som nog hade varit
snygg om hon bara hade stängt den. för under har hon en kort, svart
kjol och en lila topp. en midjekort, lila topp. det sker alltså viss
exponering av mage här. jag säger 'viss' för hon har såklart
strumpbyxor på sig som syns mellan kjolen och toppen...

hon gick alltså upp imorse och tänkte att hon skulle sätta på sig
"nåt sexigt". såhär en måndagsgryning. dessutom har hon definitivt
glömt att borsta tänderna.

tanken slår mig att hon kanske haft en bortamatch. eller är en man. i
vilket fall hoppas jag hen fick bra betalt.

superlativen haglar?

om det är något uttryck jag verkligen hatar att folk inte kan använda så är det det här med 'superlativer'.

kvällens exempel från den där blonda tv-hallåan på tv4:
"strålande! rakt in i hjärtat! värmande! är några av superlativen som haglade över deltagarna i Körslaget i fredags..."

nehej du, lilla hjärtat, inget av det du precis sa klassas som ett superlativ. snarare fick du in ett och annat adjektiv i positiv... men det kanske var för mycket grammatiklektion på en gång?

att folk inte skäms. reglerna är enkla: om du inte vet vad ett ord betyder - använd det inte! eller slå upp det i en sån där tjock bok med massa konstiga ord i...

fool me once...

"du passar så himla bra i utvecklingsgruppen för det&det - verkligen - men vi måste ha någon annan från ert arbetslag, eftersom du inte är tillsvidare och... ja... vi vet ju inte vad som händer till hösten..."

jävla dårar. säg det bara, ska det vara så satans svårt att klämma ur sig? är detta den nya It's not you - it's us...?

varför, varför ska det vara så svårt att köra med raka puckar? bara säga precis som det är. inga krusiduller. inga svepskäl. bara som det är.

men nej, man ska vakta sin tunga tydligen. gud förbjude att vi skulle tala klarspråk. då skulle vi kanske förstå varandra. eller hamna i en sits där vi blir erbjudna en kram istället för ett jobb.

dårar, I tell you!!

en helt vanlig dag

elev: how do you spell diarrhea?
lärare: diarrhea...?
elev: yes. how do you spell it?
lärare: d-i-a-r-r-h-e-a
elev: ok. isn't there an 'o' in there somewhere?
lärare: only if you're British.
elev: Aha! I was right then.
lärare: wait... you're writing about 'The Road to Employment'... what's up with the diarrhea?
elev: ehm... well... we were just discussing something... never mind...


mina damer och herrar: tillåt mig att presentera Sveriges Framtid!

bra där

när man ropat hem något fint (eller fult) på Tradera så får man också lämna omdöme om säljaren. och de får såklart i sin tur ge omdöme om dig som köpare. detta så att andra ska veta om man är tillförlitlig för affär, antar jag.

jag är löjligt nöjd över mina omdömen. man kan ju lite stilla undra vad det är som gör att jag känner mig stolt över att någon främling kallar mig "kanontrevlig" och "perfekt"... men varför inte? antagligen för att jag sällan får komplimanger. jag räknar då sannerligen inte elever som kommenterar att "du har ju INGA kluvna hårtoppar" eller kollegor som tycker att "ung" fungerar som smör.

fast det är klart. jag måste också bli bättre på att GE komplimanger.

det är därför jag ger senaste säljaren betygen "snabb" och "enkel". i ett annat sammanhang hade det ju såklart inte klassats som bra omdöme, snarare tvärtom. stackars karl. men nu gissar jag att han kommer bli löjligt nöjd.

don't call us - we'll call you

sitter och filar på mitt CV. det blir bara sämre och sämre. eller, CV't är det nog egentligen inget fel på, ganska snyggt faktiskt. men det är ju det förhatliga personliga brevet. inte särskilt personligt alls. fyllt med klyschor och yada-yada. och jag kommer inte loss!

"god förmåga att uttrycka mig i tal och skrift" my ass. det borde vara en bit av kaka för mig, men av någon outgrundlig anledning så har jag nu omarbetat det personliga brevet till förbannelse och hittar nu inte tillbaka till den ursprungliga originaliteten. om det nånsin fanns någon sådan. ett ypperligt exempel på när skrivprocessen inte borde tillämpas...

ironiskt nog har jag precis låtit mina Svenska C-elever knåpa ihop jobbansökningar och jag avundas deras "hopp om framtiden". de är så härligt ivriga att ge sig ut i arbetslivet och visa upp sig. och konkurrera med mig...?

måste i vilket fall skicka iväg det imorgon, och det allra sorgligaste i den här kråksången är att jag faktiskt skulle vilja ha det här jobbet. ganska mycket faktiskt.

tips?

remember?

Uh. One time... there was this lake... And it was right outside of town. We used to go fishing and swimming and canoeing in it. And, uh, see, one November, this big flock of ducks came in and landed on that lake. And then the temperature dropped so fast that the lake just froze right there. And they... er... the ducks... they... flew off, you see, and they took that lake right with them. Now they say that lake is somewhere over in Georgia. Can you imagine that?


I can.

jag & folke

tvillingsjälar.

solsolsolsol

borde man egentligen gå till gymmet när det är så fint väder ute? va?

nej, 'man' borde inte det. men jag bör. crap.

snart!

härlig promenad idag längs Ribban. underbara sol! och även om det fortfarande är igenbommat, så känns det inte så långt kvar tills det är dags för brygga 4.

annars var det inte mycket speciellt med den här långfredagen tycker jag. jag jobbade mest. försökte intala mig själv att jag kommer kunna koppla av snart. kanske rent av imorgon. kanske rent av sista dagen på lovet. hurra för mig.

aja, det var ju fin utsikt idag i alla fall. lite ohyfsad förstås... men ändock fin.

småstad

det är nåt visst med den här stan ändå. den jag jobbar i alltså.
att stanna o prata med folk på väg till tåget, och bli stoppad för
att folk undrar vad fan jag gör här på en lovdag, att också reta
sig på att "stockholmarna" redan börjat komma ... det är nåt
trevligt över det. att vara en del i det. men det ger såklart mig
bara mer ångest. för vad händer efter sommaren? med mig, alltså.
för simpan kommer ju alltid vara simpan.

men vad fan ska jag göra?

lov-lig

smaka på det. l-o-v. smakar gott, inte sant?

fast än så länge är det bara lördag. snart dags för en kopp kaffe, röra ihop lite smarriga röror och sen blir det lördagskväll i Köpenhamn. kan ju bli hur bra som helst.

aningen motvilligt måste jag erkänna att jag tycker om den där
cykelturen på morgonen. speciellt nu när det faktiskt är nästan
ljust, man hör fågelkvitter och är liksom nästan ensam ute. kanske
är det lite den här duktighetskänslan med, att gå upp i gryningen
sådär.

fast nästa vecka ska jag inte vara duktig alls...

Skickat från min iPhone

kool kille

idag träffade jag stans coolaste kille. i runda slängar sisådär 10-11 år kanske, sitter och meckar med sin cykel vid ett övergångsställe. naturligtvis stannar jag och kollar läget. jag fixar hans cykel, vi chit-chattar lite om cyklar och livet i allmänhet, medan vi väntar på grönt. det visar sig att han även är stans mest väluppfostrade påg. hade jag kunnat hade jag ringt hans morsa och sagt grattis. eller gett honom mitt nummer att spara en sådär 10 år... det är ju röva att det där med åldersskillnad ska sätta käppar i hjulet hela tiden!

men skönt att se att alla barn inte är osnutna skitungar...

studiedag

studiedag för eleverna betyder extra jobb för deras lärare. en hel
dags planering och rättning helt poff borta! Hej då sovmorgon, hej
helkväll med rättning. på min fritid, givetvis.

oh well, man får ju inte klaga som lärare. vi är ju "lediga hela
sommaren"...

så nu slutar jag klaga. och skickar nog iväg ett & annat positivt cv
ikväll...

i smedstorp är klockan alltid 12. alltid.

testing testing 1-2 1-2

nu ska vi se om det funkar att skicka en liten post från nya kompisen.
jag förstår inte riktigt varför man inte bara kan skriva sina
inlägg som vanligt, men det kanske går över mitt förstånd...

idag blev en konstig dag. måndagar tenderar ju att bli det. först
skitungen som tydligen har nån (nåt?) beef med mig, sen skitungen som
tydligen har nån beef med brandlarmet... men med lite gott sällskap
mot tåget genom ett soligt Simrishamn ... ja, då sitter jag här
rätt så nöjd & glad på tåget. fast det är ju meningen att jag ska
rätta debattartiklar - inte leka på nätet.

aja.

nästan rätt

jag älskar tjuvlyssnat:

Burger King, Odenplan, Stockholm

En tjej ~18 med kraftig engelsk brytning som verkar vara utbytesstudent talar i telefon. Kompisen bredvid har hörlurar i öronen.
Tjejen (i mobilen): Jimmy slicka mig på festen igår… Jag vet inte varför, han fick väl bara för sig det… Jag skrattade förstås, men det var rätt obehagligt.
Hon lägger snart på luren, och vänder sig till kompisen som tar av sig lurarna.
Tjejen: "Tickle" in Swedish is "slicka", right?

det där med versaler asså

Postkodmiljonären. vad fan?

Rickard: vad regleras av IPRED-lagen?
A. Fildelning B. Telefonavlyssning C. Solning D. Tandkräm (typ)
Korkad tjej: oj... vad svårt det blev... det står ju mellan A och B asså... jag vet inte! *panik*

släpper de in vilka nötter som helst nuförtiden?

ordning återställd

telefon åter i ägo. nu i uppdaterad version. lite svår att lägga ifrån sig faktiskt...

nu: lite vin, väntar på finalen i På Spåret och lite span. men om den där Birro & Finskan vinner vete fan hur det går med fredagsmyset.

irriterad

nu är det faktiskt inte kul längre.

hur svårt kan det vara att skicka ett paket mellan jönköping och malmö? en vecka, tydligen. jag vet att det är ett i-landsproblem, men va fan? jag skulle faktiskt vilja ringa ett och annat samtal nu, är det för mycket begärt?

naturligtvis öppnar inte turkkiosken förrän 9 imorgon heller. jag blir så trött.

jag vet inte, jag

The Hurt Locker alltså. kvinnlig regissör alltså. men jag blir så ledsen när jag tänker att det bara är hennes kön som fått pris. trist.

men jag prickade iaf in Christoph Waltz & Sandra Bullock, det var ju fint. den där Bullock växer mer & mer, det var ett bra tal faktiskt - hon är ändå rätt kul!

tja, det kunde varit värre. det kunde ha varit District 9.

nu måste jag nog ta en liten lur...

Precious

då var det klart! jag lyckades se alla nominerade filmer, och jag har flera minuter kvar till galan...

Precious var fin. lite jobbig ur en språkpolis' synpunkt förstås. och lite allmänt hemsk. men fin ändå. och mycket förvånansvärt bra prestation från Mariah Carey. who knew?

nu var det ju meningen att jag skulle sova tidigt. blev såklart inte så. får försöka gå upp imorgon ändå och se hur mycket gala det blir...

Inglourious Basterds

jag har inte riktigt ens sett klart den än, men jag är uttråkad... igen. är det mig det är fel på? jag är inte den som måste ha action hela tiden, men det var då fan vad mycket snack det är! bara prat, prat, tjöt, tjöt.

nä, det här var absolut inte my cup of tea. eller kaffe. eller ens zingo.

men den där Christoph Waltz ligger nog bra till för en oscar.

... och hur uttalar man egentligen teodicéproblem?

A Serious Man

den här filmen är väldigt... judisk. not that there's anything wrong with that. jag undrar hur mycket det är som helt enkel går mig förbi just därför.

det är Cohen-bröderna som står för kalaset. fast det är inte så mycket kalas. jag tyckte den var tråkig. orkar inte ens försöka analysera alla dolda visdomar som säkert finns där, jag bryr mig helt enkelt inte. men så tyckte jag aldrig om No Country for Old Men, heller, så vi kanske inte passar så bra ihop. the Cohens och jag. eller Gud och jag heller för den delen.

för filmen handlar mest om religion, tron på någon slags gud och var någonstans vi små, små människor passar in. can't be bothered.

men det kanske beror på att jag är lite bakis idag, vad vet jag?

District 9

just det. jag såg ju en till film igår.

VILKEN JÄVLA SKITFILM.

det var riktigt längesen jag såg en så fantastiskt dålig film. jag tänker inte ens besvära mig med att recensera den. hur i helvete blev den nominerad?

jag stängde av innan den var slut. och det gör jag inte ofta. men jag kunde inte bry mig mindre om ifall utomjordingarna fick åka hem eller om belgaren slutade spy svart vätska och fick tillbaka sin arm.

bah!

ut & fin-gå

sol sol lucet, aves cantat. och där är allt jag kommer ihåg från latinlektionerna. som jag slet. aja.

solen lyser, det är lördag. underbara lördag. snart dags att gå ut på stan och luncha med jekka, sedan dags att få igång träningen igen. på ett lite sjukt sätt längtar jag efter det. hm.

jag är numera telefon-lös. det känns aningen handikappande. men också befriande. men hur svårt är det att skicka ett paket till rätt adress? mitt nya förhållande med tre börjar inte bra alltså. det känns som att jag är den som jobbar mest på vårt förhållande...

oh well.

jag är Barney

ibland när jag vill undvika att bli arg försöker jag skämta lite istället. det går inte alltid hem.

idag drog jag till med ett "det är jag som är läraren i klassrummet, alltså är det jag som.... bestämmer!". eleverna: "jaha?".

min referens till Magnus Härenstam á la 80-tal (?) och härliga Lagt Kort Ligger ("det är jag som är jokern i leken, alltså är det jag som bestämmer!") - gick mina små 90-talare rakt förbi. vilket ju såklart inte är så konstigt.

stackars barn. deras lärare är dinosaurier hela bunten.
måste nog ta en hel lektion att diskutera Rhianna och Chris Brown's relation nu bara för det. bättra på mitt fossila rykte...

en fråga om schema

idag hade vi en lång diskussion om hur man böjer ordet 'schema'. det kan ju tyckas lätt, men jag fick fundera lite.

'schema' är ett neutrum, schemat, och blir i plural scheman. men vad händer i bestämd form plural? jag hävdade scheman. eleverna ville säga schemanen. (men å andra sidan tycker de att 'inu' är en fullt acceptabel form av 'ännu', så just här räknar jag inte deras röst...)

"gå och titta på väggen där alla scheman sitter".
jo. så måste det vara.

MEN! vad har då hänt med den gamla härliga formen 'schemata'? jag hittar den ingenstans, men jag har väl ändå inte drömt upp en form här?

däremot är jag för tillfället alldeles för lat för att faktiskt gå och kolla i en bok, så svaret på denna enerverande fråga får vänta ett litet slag. såvida ingen annan språkpolis vill göra sig besvär...?

'nart

bara fyra kvar nu.
och tre har jag ju hemma.
just do it!

An Education

det här var en fin liten film. väldigt mycket 60-tal, härliga accenter, klänningar, håruppsättningar. själva storyn kretsar kring en 16-årig flicka som "tvingas" välja mellan en lovande utbildning i Oxford eller giftermål. med en liten twist här & där. mycket bra screenplay av Nick Hornby!

ganska lågmäld berättelse, men med fina personskildringar. Carey Mulligan i huvudrollen som Jenny är nominerad till bästa kvinnliga, och hon hade varit en mycket uppfriskande vinnare, men jag tror tyvärr inte att amerikanarna tänker såpass mycket utanför boxen. (hon vann ju iofs BAFTA, så man vet ju aldrig) jag hade däremot gärna sett Alfred Molina nominerad för rollen som Jennys pappa, störtskön! "knowing a famous author is better than becoming one. It shows you're connected."

eller varför inte en nominering till Emma Thompson's headmistress? nja, kanske inte den här gången. tyvärr.

give a girl an education and introduce her properly into the world, and ten to one but she has the means of settling well, without further expense to anybody.
(jane austen)

som vanligt?

idag var härlig. jag fick sova tre timmar längre än vanligt och var bara på jobbet i fyra timmar. däremellan sol.

det var riktigt längesen jag kände den där känslan av... luft? jag andades. jag log. jag tänkte banala saker som "det löser sig" och "nu vänder det". jag susade iväg på min cykel med vinden i håret och vände upp ansiktet mot solen.

men sen läste jag en liten, liten grej på facebook, och upplevde en humörsvängning utan dess like. och det var inget allvarligt. absolut inte. det var bara en realisation. bara jag som är dum. som vanligt. och det är det att jag är dum som vanligt som stör mig. när dum är det vanliga, vad är då poängen?

så nu tänker jag ta en lång dusch och hoppas att True Blood does the trick.
verklighetsflyende? jag? inte då.

Avatar

så har då även jag sett Avatar.

jag är lite kluven. jag gillar ju egentligen riktigt fantasirika äventyr och det är verkligen den här rullen! man sugs in i berättelsen och jag ville inget hellre än att stanna på planeten Pandora när eftertexterna började rulla. den hade lite av allt. kanske något för mycket 'allt'. men ändå häftig, på nåt sätt.

mitt sällskap den här gången var Calle, 10 år och Pappa, 60+. så vi täckte verkligen in hela åldersskalan. Calle var nog mest förtjust ("den allra, allra bästa filmen jag någonsin sett!"), sen jag, minst pappa. det kanske säger en del om filmen. läraren i mig var dock fruktansvärt nöjd över att 10-åringen hängde med att läsa alla repliker och kunde efteråt slänga sig med några coola krigs-fraser på engelska... hm.

min första tanke när jag satt där i mörkret var att det var så uppfriskande med något nytt, något originellt. men min andra tanke kom lika snabbt: det här är allt annat än nytt & originellt. det har bara mer färger.

kanske sa pappa det bäst: "det var ju en gammal hederlig indianer & cowboysare".
men jag gillade den nog ändå. sådär lite i smyg.

sick, I tell you!

det här med att vara sjuk är fan inte min grej. igår var ingen höjdare. det enda jag åt på hela dagen var lite filmjölk till frukost och den satte upp bra motstånd till att stanna i magen. men jag vann. efter en otroligt spännande biltur ner till skåneland igen (nu spyr jag... nej NU spyr jag... nej NU!) blev det att inta soffläge resten av dagen.

underbara jekka kom över med mangosorbet, kex och bubbelvatten, helt suveränt.

jag var ändå uppe vid 5 och tänkte åka till jobbet. men insåg snabbt att jag inte ens hade klarat av cykelturen till stationen (än mindre 4 lektioner med bråkiga barn) så jag gick o la mig igen. men det här kommer ju klart att bita mig i arslet imorgon.

kanske skulle ta o se en film nu då..?

Up in the Air

bättre & bättre dag för dag... Up in the Air var en riktigt skön film.

George Clooney är ju ändå George Clooney. somewhat överreklamerad, men ack så charmig. hans karaktär Ryan Bingham (Mr Bingham!) har historiens kanske mest värdelösa jobb - han hyrs in för att ge folk sparken. hans annars så ensamma men för honom tillfredsställda liv korsas dock av två kvinnor...

en variant yngre (Anna Kendrick) i form av en ny 'kollega' som följer med på färden. naturligtvis infinner sig här även en slags inre resa för de båda, men det mest fascinerande är nog ändå som Ingela så bra poängterade: "det är en normal relation mellan en man och en kvinna som INTE är sexuell". cudos.

kvinna nummer två däremot står för kärleksintresset. och det är en riktigt bra kemi mellan Clooney och Vera Farmiga. så att man nästan ryser. både Kendrick och Farmiga är nominerade till bästa kvinnliga biroll, men frågan är om inte Kendrick tar hem det.

Clooney då? han är såklart nominerad till bästa manliga, men jag vet inte jag. instinktivt vill jag ju att Colin Firth ska ta hem den, men det känns alldeles för oväntat och oamerikanskt. så det kanske är Clooneys tur. jag föll ju för 'de grå tinningarnas charm' igen. but what else is new...?

inte för all snö i småland!

på besök i småland slås jag av tre saker:

1. det är jävligt mycket snö här.

2. de är fan till & med sämre än skåne på snöröjning.

3. jag svär för mycket.


det tredje är ju egentligen inget nytt, men det blir ju aningen tydligare när man har barn omkring sig. speciellt en treåring som absorberar precis ALLT man säger. eller en sjuåring som poängterar att "lisa, du svär precis som Douglas" (inte en komplimang om nån trodde det). så det får bli bättring.

dagens program består av förmiddagsmys, eftermiddagsmys och fredagsmys. det blir ju lätt så i de här trakterna.

imorgon tillbaka till filmerna! ha!

skadat skåp?

det enda som har fastnat i mitt huvud efter att ha sett The Hurt Locker är vad fan det betyder - ijenkligen?

The Hurt Locker - alternativa översättningar:

* Det Skadade Skåpet
* Skåpet som Stänger inne Skadan/Såren
* Han/Hon som låser in Skadan/Såren

min kvalificerade gissning är såklart att det handlar om bomber. att de som desarmerar bomber även är de som samtidigt stänger ute (inne?) känslorna. men det låter fan lite pretto.

The Blind Side

nu börjar det likna nåt!

jag tyckte faktiskt om den här filmen. visst, den är väldigt amerikansk, den är stundtals väldigt cheesy och storyn kanske inte är så originell.

MEN ibland är jag en sucker för sockersöta amerikanska filmer. någon som jag däremot aldrig är en sucker för är Sandra Bullock. och här kommer ett ytterligare MEN - hon är inte så dum i den här. inte så dum alls faktiskt.

i stora drag: ung, svart, skitstor kille utan familj eller skolgång att tala om får hjälp av wasp-familj med mamma Sandra i spetsen, som vet hur en slipsten ska dras. eller snarare hur en football coach ska knäppas på näsan. eller vem som helst egentligen. man kan inte annat än tycka att hon är rätt så cool till slut faktiskt.

söt. tänkvärd. oscar till the Bullock.

Kanal 9 - Hurra!

jodå, Kanal9 to the rescue igen. de direktsänder hela oscarsgalan, tack & lov! nu måste jag bara fundera ut hur jag ska få ihop ekvationen tv hela natten + jobb hela måndagen... suck.

å andra sidan, om jag brukar gå upp vid 5 så är det ju inte världens stretch att gå upp vid 4, då kanske man hinner se det mesta? får fnula på det där...

men yeay!

The Hurt Locker

ok, det börjar inte bra det här.

jag förstår inte alls den här filmen. men jag har nu läst otaliga recensioner som hyllar den. och jag kan inte sluta undra om det är så att eftersom den redan är så hypad, eftersom den handlar om amerikanska soldater i Irak och eftersom det är James Camerons ex (Katherine Bigelow) som har gjort den... så kan man inte med att säga att filmen är dålig, för då har man själv helt enkelt inte "förstått"?

men jag förstår. det är en krigsfilm. den handlar om hjältar. i en meningslös och farlig vardag. tre soldater i en bombgrupp, där den ena är en för-tuff-för-sitt-eget-bästa bombdesarmerare och de andra två ska hålla fienden borta medan han klipper sladdar. och han är skitduktig, han har tydligen desarmerat över 800 bomber. hans jakt efter adrenalinkickar är antagligen så nära en äkta känsla vi kommer, och enda gången jag känner ett visst engagemang är när han, hemma i usa, står rådvill inför en vägg av frukostflingor... även skådespelaren, Jeremy Renner, är bra och ligger antagligen bra till för en Oscar.

visst, det är lite spännande. ibland. de ska ju trots allt desarmera bomber. men det är många bomber. och jag tröttnade. lite förvånande skriver Emma Gray Munthe på Aftonbladet att [filmen] "är bitvis riktigt bra action, men mer än allt annat bygger ”Hurt locker”på nervdallrande, nagelbitarspänning". mina naglar är, ännu mer förvånande, helt intakta. filmens höjdpunkt: helt klart de sex minuterna med Ralph Fiennes...

så för mig är det fortfarande en krigsfilm. utan någon vidare handling eller känslor.
tråkigt. förutsägbart. oengagerande.

men det kan såklart också vara så att jag helt enkelt inte har "förstått".

Up (eller Upp?)

Up är då Disney/Pixars nya animerade film, den första av oscarsnomineringarna som jag faktiskt har sett på bio. riktigt söt. pensionären Carl knyter fast ballonger på sitt hus för att undvika att åka in på ålderdomshem och uppfylla sin avlidna fru Ellies högsta dröm - att bo vid Paradise Falls i Sydamerika. han är dock inte ensam, utan med på färden följer också, av misstag, pojkscouten Russell. needless to say, de två råkar ut för diverse äventyr på färden, däribland en wacko fågel vid namn Kevin.

historien är söt och stundtals mycket rolig. jag skrattade högt flera gånger. fast det är kanske inte så konstigt när man sitter bredvid en 7åring och en 10åring som skrattar sig halvt fördärvade.

och 3D-glasögonen gör ju sitt till.

listmani

ok. nya, seriösa bullar. nu finns här även en lista med årets oscarsnomineringar, som ska betas av före 7e mars! hujedamej.

check. it. out.

Imagining Argentina

Imagining Argentina


jag kan inte riktigt sluta tänka på den här filmen. den var ruskig. och drömsk. omskakande. vacker. den är något så ovanligt som både realistisk och fantasirik. och det är ju såklart meningen.

handlingen håller sig kring en familj i Argentina på sent 70-tal. Pappa Carlos(Antonio Banderas), mamma Cecilia (Emma Thompson), barn. medelklass. men Cecilia är journalist, och när hon publicerar en artikel om alla de människor som börjar "försvinna", vanliga människor som blir bortförda utan ett spår, så händer det även henne. Hon blir bortförd och Carlos börjar en kamp för att hitta henne igen.

Så långt håller sig historien ganska realistisk, det här är ju (tyvärr) inte en påhittad historia, men Carlos upptäcker att han har en slags gåva. Han får föraningar om vad som har hänt med människor som har blivit bortförda, ser bilder, tecken, framtiden.

det är, enligt min mening, en underbar blandning av verklighet och fantasi.

kicka igång

just nu borde jag vara alldeles ... rofylld. lugn, ångestfri och glad. det är nämligen den här magiska stunden på en söndag då jag inte behöver gå till jobbet imorgon. för jag har lov.

och jag är ganska lugn. men inte... rofylld. ingen jobbångest, men heller inte direkt glad. men det var det iofs ganska längesen jag var. på riktigt.

idag kickade jag igång Projekt Se Alla Oscarsnomineringar Före Oscarskvällen! Hittills har jag inte sett så många, det erkänner jag. men jag har beställt! så om jag ska vara helt ärlig så kickar projektet inte igång förrän imorgon, men måste vi vara så petiga...?

velig

jo, jag vet. jag är skitvelig. men jag kände mig inte hemma med wordpress riktigt. jag testar båda litegrann så får vi se vad som händer...