Avatar

så har då även jag sett Avatar.

jag är lite kluven. jag gillar ju egentligen riktigt fantasirika äventyr och det är verkligen den här rullen! man sugs in i berättelsen och jag ville inget hellre än att stanna på planeten Pandora när eftertexterna började rulla. den hade lite av allt. kanske något för mycket 'allt'. men ändå häftig, på nåt sätt.

mitt sällskap den här gången var Calle, 10 år och Pappa, 60+. så vi täckte verkligen in hela åldersskalan. Calle var nog mest förtjust ("den allra, allra bästa filmen jag någonsin sett!"), sen jag, minst pappa. det kanske säger en del om filmen. läraren i mig var dock fruktansvärt nöjd över att 10-åringen hängde med att läsa alla repliker och kunde efteråt slänga sig med några coola krigs-fraser på engelska... hm.

min första tanke när jag satt där i mörkret var att det var så uppfriskande med något nytt, något originellt. men min andra tanke kom lika snabbt: det här är allt annat än nytt & originellt. det har bara mer färger.

kanske sa pappa det bäst: "det var ju en gammal hederlig indianer & cowboysare".
men jag gillade den nog ändå. sådär lite i smyg.