De första 40 (!) minuterna består främst i bilder som den här bredvid, tillsammans med varierande klassik musik ackompanjerat av röster som slänger ur sig klatchiga saker som Var är du Gud? Hör oss, Gud eller Min själ, min son. Väldigt existensiellt, och som bekant fungerar inte detta riktigt för mig. Jag är nog inte tillräckligt djup, helt enkelt.
Allting är supersnyggt filmat - verkligen fantastiskt - men oj! så tråkigt. Och sen är det lite dinosaurier med också för att spexa till det lite extra...
Efter detta följer en relativt lång barndomsskildring med mycket sparsam dialog. Allt väldigt artsy-fartsy. Mer och mer fokus på faderns (Brad Pitt) rätt så hårda uppfostran av sina tre pojkar.
Alltså, jag behöver en story. Något som drar med mig in i berättelsen. Tydligen var det rätt många som lämnade salonger i vredesmod runtom i Usa. Jag funderar på att lämna fåtöljen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar