Det finns ju få saker som piggar upp en så som att få en rejäl utskällning. Jätteskönt. Verkligen.
Dessa curlingföräldrar, alltså. Ibland förlorar jag hoppet om "dagens ungdom" just på grund av deras föräldrar. Stackars barn.
Den här gången fick jag en salva angående en elev jag gett IG i Svenska A, vi kan kalla honom... Anton. Anton är den slöaste jävla unge jag träffat på mycket länge. Gör inte ett skit på lektionerna, inte otrevlig på något sätt, men helt enkelt... en lat tonåring. Han har läs- och skrivsvårigheter, men nekar alltid min hjälp och tycker inte han behöver den. Nu skäller då mor hans på mig och undrar varför jag inte gett hennes stackars påg all den extra hjälp han "faktiskt har rätt till"?
Vad ska jag svara på detta? Killen är snart myndig, han väger säkert dubbelt så mycket som mig. Hur ska jag tvinga honom, tycker du?
Nu har mamman skrivit hans restuppgifter åt honom, det är tämligen uppenbart, men går såklart inte att bevisa. Jag blir så trött.
Vi får hoppas han faktiskt blir en hyfsad hantverkare nån dag. Annars kan ju alltid mamma följa med till jobbet och fixa biffen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar