aaaaaah

idag slänger vi in en extra ledig dag. och det är ju inte så dumt.

igår var det återigen dags för lite föräldrautbildning. när jag väl kommit över chocken av det otroligt pedagogiska lösbröstet och härliga uttryck som sårhål och bröstböld har jag nu lärt mig massa ovärderliga fakta om amning och ytterligare en gång fått det klart för mig att jag kommer att vara en mjölkmaskin helt utan sömn i ett par månader... då tyckte jag det var dags att börja öva på det där. ja, alltså inte amningen, det hade ju varit snudd på perverst. utan det där med sömnen. 9-åringen bestämde sig för att 04.09 var en bra tid att greja runt lite och sen hålla på med det fram till 05.50, då jag fick nog av tristess och istället gjorde te och kollade på pantertanter istället.

kanske inte same same, men ändå. fast sen blev det ju lite tokigt när jag faktiskt somnade i soffan efter att de gått till skolan och tydligen sov gott där i ett par timmar... tveksamt om Smöris kommer gå med på det...?

Smörblomma ja, det är ju ett riktigt fult arbetsnamn. älskade bebis, jag ber om ursäkt. du ska få ett fint (läs: hyfsat normalt) namn när du väl kommer ut och talar om för oss vad du vill heta. men just nu är du tyvärr en Smöris. världens finaste Smöris, antagligen.

självupptagen

det är ju fruktansvärt egentligen. hur självupptagen jag är. även om "alla" säger att det blir man. det är okej. det ska vara så. när man är på tjocken. men ändå. inte sympatiskt. men jag tänker mest på magen hela tiden. och den som ska komma ut.

min kropp har ett annat mantra: säng, säng, säng. sova, sova, sova. rätt så lockande för resten av mig. så igår sov jag tolv timmar. blev jag piggare för det? en liten stund kanske, men sen var ju cirkusen i full gång igen.

idag har jag en lektion. en lektion. fattar ni? då får man ju inget gjort. har gjort en halvbra planering för nästa vecka och har inget som absolut måste göras idag. alltså gör jag vadå? just det - ingenting.

förslöad. förtrögad. förstoppad.
usch

I suck

troligt att jag kom ihåg att sätta igång inspelningen... ibland vill man ju bara slå sig själv litegrann! fast det gör man ju inte. det kan ju göra ont.

istället får jag nog undersöka alternativa sätt att se galan, jag har ju ändå en hel ledig dag imorgon att slå ihjäl. och jag kanske inte bara borde sova...?

en helg

en helg går ju vansinnigt snabbt. egentligen. vad har vi liksom gjort i två hela dagar? Handlat, städat, lagat mat? en och annan promenad, som tur är, men nu sitter vi här söndag kväll och vet inte alls vart tiden tog vägen...

det finns dock en viss tillfredsställelse i att, som nu på söndagskvällen, vara färdig med alla matbestyr, ha hängt upp en massiv laddning tvätt, lyssna till diskmaskinen och precis ha slängt ut julgranen... vi hade för schöen till och med chokladpudding till efterätt!

men sen känns det ju lite mindre tillfredsställande att det känns tillfredsställande att jag är så nöjd över just hushållssysslor... va fan liksom? då har jag ju precis ojat mig hela helgen om den vidriga artikeln om innebandytränaren som körde taktiksnack med sina 14-åriga killar som gick ut på att kalla de olika systemen för olika tjejnamn och jämföra dem med hur de ville bli tagna i sängen... jag sär, jag sär. folk är så jäkla korkade.

on a happier note: nu startar äntligen filmsäsongen! först ut är Golden Globe. inte för att jag tänkte vara uppe och kolla på det, det hade ju aldrig gått, men tack och lov för inspelningar! och lediga dagar där man har tid att titta på allt man spelar in i tron att man ska se det "sen"...

yikes

nu såg jag att det är fredagen den 13e idag.

så vad ska då hända för skit idag? inget, säger jag. det blir middag, På Spåret, sova. vad kan gå fel?

... och sen kommer du amma 24/7. det betyder alltid.

nu har "föräldrautbildningen" dragit igång. mycket intressant. det blir ju liksom lite udda när man slänger ihop ett gäng människor som annars inte har någon gemensam nämnare. förutom nu då det faktum att vi alla har gjort "det". höhö.

jag var lite nervös att där bara skulle vara 22-åringar. osså vi. men där var minst två som säkert var en bra bit över 25. säkert minst 26.

själva "utbildningen" vet jag inte om jag ger så mycket för egentligen. kontentan av allt blev liksom hela tiden att det kommer bli super-mega-skit-as-jobbigt. och det vet vi ju. fast man ändå inte vet. och det går inte att förbereda sig på det genom att säga det en massa, massa gånger. eller?

personligen var jag mest där för att kolla om där fanns några vettiga mammor att umgås med sen. jag känner ju fortfarande inte så många i byn, speciellt inte några med småbarn. självfallet har jag ju min fantastiska sambo, men han jobbar ju (störtlöjligt, f.ö.). förhoppningsvis var där någon som kan tänka sig en liten rendez-vous med tillhörande jämförelse av bebis vid senare tillfälle...

kärlek!

jag känner så himla mycket kärlek för den här mannen:




"men", tänker ni nu. "vad konstig Björn ser ut". och det tänker ni ju rätt i. varför skulle Björn ha en tischa med en text om zombies på liksom?

nej, det här är John Ajvide Lindqvist. han skriver så himla, himla bra böcker. så att man blir lite kär. i böckerna alltså. han killen på bilden vet jag ju inget om. ijenkligen. men igår lade jag vantarna på hans senaste Låt de gamla drömmarna dö. fint som snus, det.

om ni inte har läst något av karln - gör't på stört! om ni vågar förstås...