solen lyser ju i alla fall

kollegan proppar i sig sockerbulle och knäcker en burk cola. jag tar en bit av min morot (som jag skalat med kniv) och försöker svälja bitarna med en hals som fullständigt tagit ut strejk. livet leker.

nja, fullt så illa är det inte. jag mår betydligt bättre än igår och lektionerna idag har gått bra, samtal med diverse föräldrar har gått bra och stämningen i arbetslaget är på topp. dessutom fick jag ett ägg till fikat i förmiddags.

bara lite dåliga nyheter som lägger sordin (eller hur säger man egentligen?) på den soliga stämningen. men ge det en timme eller två så är jag nog hungrig igen och redo att se på världen med helt andra ögon... suck.

halvtid

halvvägs in i kvällsföreläsningarna är jag inte imponerad. första föreläsningen hade jag tyvärr redan hört. och den var lika trist då. nu är det LRs ordförande som inte kan ha lagt många minuter på sina illa valda ord.

det roligaste kan iofs ha varit på slutet, när hon avslutar med att "detta var mina små fackliga tankar kring detta ämne" och BUN chefen kontrar med "det var väl inte så fattiga tankar!"

bra där.

lika barn

en sover, en plattar håret, en rap(p)ar, en sjunger, en sms:ar, en bara stirrar och EN jobbar.

bra där.

fool me once...

"du passar så himla bra i utvecklingsgruppen för det&det - verkligen - men vi måste ha någon annan från ert arbetslag, eftersom du inte är tillsvidare och... ja... vi vet ju inte vad som händer till hösten..."

jävla dårar. säg det bara, ska det vara så satans svårt att klämma ur sig? är detta den nya It's not you - it's us...?

varför, varför ska det vara så svårt att köra med raka puckar? bara säga precis som det är. inga krusiduller. inga svepskäl. bara som det är.

men nej, man ska vakta sin tunga tydligen. gud förbjude att vi skulle tala klarspråk. då skulle vi kanske förstå varandra. eller hamna i en sits där vi blir erbjudna en kram istället för ett jobb.

dårar, I tell you!!

don't call us - we'll call you

sitter och filar på mitt CV. det blir bara sämre och sämre. eller, CV't är det nog egentligen inget fel på, ganska snyggt faktiskt. men det är ju det förhatliga personliga brevet. inte särskilt personligt alls. fyllt med klyschor och yada-yada. och jag kommer inte loss!

"god förmåga att uttrycka mig i tal och skrift" my ass. det borde vara en bit av kaka för mig, men av någon outgrundlig anledning så har jag nu omarbetat det personliga brevet till förbannelse och hittar nu inte tillbaka till den ursprungliga originaliteten. om det nånsin fanns någon sådan. ett ypperligt exempel på när skrivprocessen inte borde tillämpas...

ironiskt nog har jag precis låtit mina Svenska C-elever knåpa ihop jobbansökningar och jag avundas deras "hopp om framtiden". de är så härligt ivriga att ge sig ut i arbetslivet och visa upp sig. och konkurrera med mig...?

måste i vilket fall skicka iväg det imorgon, och det allra sorgligaste i den här kråksången är att jag faktiskt skulle vilja ha det här jobbet. ganska mycket faktiskt.

tips?

lov-lig

smaka på det. l-o-v. smakar gott, inte sant?

fast än så länge är det bara lördag. snart dags för en kopp kaffe, röra ihop lite smarriga röror och sen blir det lördagskväll i Köpenhamn. kan ju bli hur bra som helst.

studiedag

studiedag för eleverna betyder extra jobb för deras lärare. en hel
dags planering och rättning helt poff borta! Hej då sovmorgon, hej
helkväll med rättning. på min fritid, givetvis.

oh well, man får ju inte klaga som lärare. vi är ju "lediga hela
sommaren"...

så nu slutar jag klaga. och skickar nog iväg ett & annat positivt cv
ikväll...